Back in buisness

Tusan vad tiden går fort. Mellan dessa årstider händer allt och inget, vi far emot solen, mot det oemotståndliga.

Vad livet ger är outgrundlig gåta, tjusningen ligger just där - att aldrig veta vad gryningen innebär.

Lev väl mina syskon, vi går mot ljusare tider

söderlund.

På vägen tvättas spåren bort
en olycka blir minnen blott
Rusningstid strax innan Jul
så glömmer nån ett varningsljus

När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?

En gammal sång får en helt ny text
en äcklig röst som billig sex
& Jag har inga vänner kvar
Visst är livet underbart

När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?

Det spelar ingen roll
om Du håller mig hårt
Ingen kommer att
minnas om 100 år
Jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
Som vi glömde att vi
älskade varandra

Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Stå ut med mig

Stå ut med mig
Jag behöver dig
Jag behöver dig
Stå ut med mig
Jag behöver dig
Jag ... dig
Stå ut med mig
Jag behöver dig
Stå ut med mig
Jag behöver dig

våren.

Vilken omtumlande vår det har varit. Det har nog aldrig funnits så mycket kaos i den oreda som kallas mitt liv, min vardag. Ena efter det andra.

Så kulturveckan gav mig varma minnen från gångna tider, gav mig relationsproblem. Gav mig insikt och kanske lite förståelse till varför jag måste lämna skolan nu.

Jag har tänkt så mycket om hur en bör göra när det gäller att ta problemen och snedstegen som faktiskt uppstår i ett förhållande. Vare sig det handlar om slentrian, otrohet, misstro, kyla... allt som finns runt en hela tiden... blir bara svårare och svårare. Jag vill kunna säga ifrån när det gäller en fråga eller känsla rättare sagt,att stå upp för mig själv. Men jag är en mes, jag lämnar det och lägger sakta men säkert ilska och besvikenhet till högen.

Jag kan inte kompromissa med mitt liv, jag kan inte stå på mig för min kärlek.
Jag kan inte sakna och jag kan inte tänka
Jag kan så lite, så lite som dagarnas sista frihet
När jag äntligen flyger som fria fåglarne

Jag vill vara vuxen när jag tar studenten.

ingen dans på rosor.

"det sista vi behöver är någonting på låtsas
så lilla vän du kan sluta hoppas"

Herregud, herregud min skapare. det gör förbannat ont.
Jag har aldrig riktigt lyckats när det gäller kärlek, eller rättare sagt förhållande. När man har folk eller nära och kära som man håller så himla mycket av, som man älskar då är det helt obegripligt att man ändå sitter själv.

Fyfan livet är en parodi, och skämten ligger på mig

heartbreaker

there is an empty space, were you used to be.

Det roliga med ens vardag är inte hur man så hjärtligt ser framemot saker, utan hur vi systematiskt bryter ner lycka till löjesväckande.

"Att hata sin vardag är att poetiskt sätt ta tillvara på den"

Så om man skall utgå med den vetenskapen, då är kärlek dömt att drunkna.
Och då kärlek inte längre har en mening, vad har det då?

jag vet att jag är trött nu, mina sår läker inte i samma takt längre
jag är så himlans trött...

De himmelska fälten

När du och jag,
Att du var jag
Så jag blev du
när vi blev oss
och oss blev du
så hjärtat jag
bryts isär
Nu när du är du och jag är jag
är vi då oss?

Som färg och ljus
som ett och noll
som oändlig
När ljuset når de himmelska fälten

sommarsnö

Förlåt.
Vilka dagar man följer och vilka tankar man väljer se på, hur man lurar sig själv och andra.
Vem är det då som är rättfärdig när man inte ens tror på sig själv, när man bara har sig själv

Så nu när vårens smeker ännu en gång, då är kärlek är en lögn och allt annat är svart och vitt