änden

Vi vandra långa vägar små, tills vi vandra stora vägar antagligen är de få
Vid denna nattens slut, då timman kommen när sista sekunden blåses ut
Tankar vi finner de tankar vi nå, att obegripligt greppa lilla tanken då

Ty nya år på tur, i ledet vi stå att glädjas av att änden då vi vandrat långa vägar tänkt stora tankar greppat ur regn rusk och skur

Gott nytt år

midvintersol

Det trötta kalla, det osäkra fast torra. Ibland känns det som man druknar av vardagens bländande ljus och oefterkalleliga mörkanden. Nu när vi passerat en årstid och en annan årstid tar vid skall vi då glädjas eller sakna. Jag hade många minnen om vår och sommar, många sömnlösa nätter hurvida höstens kyla skulle fälla mig, är det då tid att i midvinter att vila?

Nu snart när natten blir längre än dagen kommer det uppenbaras om skolans höst varit skenbar, om vi vandrat långa vägar för korta vägars skull.
jag vet i alla fall att natten känns kyligare i midvintersolen.

Med känsla av glädje och med glädjen av liv lyfter dagen, ty den bara vilar när nätter långo blir och småtimmar stora ska.

Det enda hopp för en student är vårt grepp om tid. Det enda hopp vi har om tiden är att den förändras och formas.
Så nu när tiden sover skall även jag sova, precis som midvintersol

Linnea

You will never walk alone
I'm always by your side
Hold on tight when we fall into the night

I will guard you now and the rest of my life

höstregnet

Det finns inget som en senhöstkväll med regn, jag vilja stå där

man kan aldrig beskylla någon annan för de saker man gjort i sitt liv. den enda man har att stå upp för är sig själv, ingen annan..

Nu börjar midvintervarvets mörker falla även över oss, det får mig att tänka, att spärra upp näthinnorna. Nu är det inte längre hoppets mjuka bris som smeker vår kind, nu när bistra vinters hand sakta omfamnar. Inte längre fylls himmlen av en doft, en doft av syren när solen sakta falla över horisonten och inte längre kan man längre skylla på ens handlingar och ens tafatta försök. För bekymmer vakar i tid och otid, vi snubblar över längtan att för en gångs skull vara lyckliga.
antagligen glömde vi livet

jag har aldrig gjort rätt, jag söker ändå lycka.
jag glömmer och blundar för den lycka jag icke uppnå
jag kommer förbli olycklig tills jag inser att jag inte är vuxen eller tärd, att jag inte är själv och kall

kanske kommer midvintersvarvets hand krama om mig, länge länge...
så lång tid jag skall stå i höstregnet

höstlöv

Kl 10,10 den 3 oktober. Ett hejdå, jag förstår inte.
Dagarna går långsamt nu, tiden biter sig fast och sakta rinner den ur mina händer.
Att så många minuter då gick så fort när de 10 minutrarna aldrig tog slut. Kanske är det minnet som inte släpper, inte går vidare. Kvällningen skriker, jag gråter, kvällen tystnar och jag förblir vaken.
dagarna går långsamt på hösten.

Sanning är att det börjar sjunka in, lätta men långt ifrån borta.
För höstlöven färgar, grånar och tappar lyster och höstlöven saknar och höstlöven dör.
Sanning är att jag är mer sårbar nu än innan, tappar greppet.
jag som höstlöven, saknar och dör.

livet är en cykel där allt går runt. när en dag känns som en livstid kan 10 minuter förändra ens liv
Kl 10,11 och jag har redan gått en tidsålder i längtan...

sjuk kärlek

Like the naked leads the blind
I now I'm selfish, I'm unkind
Sucker love I always find
someone to bruise and leave behind...

shoreline

Hösten är här, löven gulnar och den sensommarensolen har för en gångs skull gått och lagt sig. Vi kommer inte ses på över ett år nu, vi kommer inte ses på över 3 månader heller. Likaså jag håller av den sista glimt, den elysiska stråle kommer jag älska dig.
Då ett år går fort och strålen vaknar ur sitt slumrande bo kommer däremot 3 månader aldrig ta slut. Ibland finns kärlek bara i solen och dess hoppfulla ljus.
Sensommarensolen har för en gångs skull gått och lagt sig för sista gången..

Hösten har en viss doft, en viss inställsamhet. Är det tvunget att bli lite småförälskad i morgonfrosten och kalla blåa himmel, när allt är föränderligt? När man vet att kärleken till årstider aldrig går ur kroppen medans det andra så ofta gör.
Mörkret har en annan ton nu, nu när den är mer påträngande och omfamnande då är det inte alltid lätt.
Med sin stillsamhet kommer jag nog aldrig förstå eller glömma, jag älskar dig, o herregud jag älskar dig...

"ever since I was eight or nine I was standing on the shoreline
waiting for something lasting"

När hösten kommer skall jag vara lycklig.

älvakungen

Wer reitet so spät durch Nacht und Wind?
Es ist der Vater mit seinem Kind.
Er hat den Knaben wohl in dem Arm,
Er faßt ihn sicher, er hält ihn warm.

Mein Sohn, was birgst du so bang dein Gesicht?
Siehst Vater, du den Erlkönig nicht!
Den Erlenkönig mit Kron' und Schweif?
Mein Sohn, es ist ein Nebelstreif.

Du liebes Kind, komm geh' mit mir!
Gar schöne Spiele, spiel ich mit dir,
Manch bunte Blumen sind an dem Strand,
Meine Mutter hat manch gülden Gewand.

Mein Vater, mein Vater, und hörest du nicht,
Was Erlenkönig mir leise verspricht?
Sei ruhig, bleibe ruhig, mein Kind,
In dürren Blättern säuselt der Wind.

Willst feiner Knabe du mit mir geh'n?
Meine Töchter sollen dich warten schön,
Meine Töchter führen den nächtlichen Reihn
Und wiegen und tanzen und singen dich ein.

Mein Vater, mein Vater, und siehst du nicht dort
Erlkönigs Töchter am düsteren Ort?
Mein Sohn, mein Sohn, ich seh'es genau:
Es scheinen die alten Weiden so grau.

Ich lieb dich, mich reizt deine schöne Gestalt,
Und bist du nicht willig, so brauch ich Gewalt!
Mein Vater, mein Vater, jetzt faßt er mich an,
Erlkönig hat mir ein Leids getan.

Dem Vater grauset's, er reitet geschwind,
Er hält in den Armen das ächzende Kind,
Erreicht den Hof mit Mühe und Not,
In seinen Armen das Kind war tot.

my life

fånigt är vad det är, riktigt teletubbies-fånigt, barnen i bullerbyn fånigt. Jag gillar det, det ger lite perspektiv på allt. Hur kan det mest allvarliga i livet, iaf enligt filosoferna vara så barnsligt och enkelt, och ja hur kan jag tro på det efter allt moi var med om. Det spelar egentligen ingen roll om det är en illusion, då hoppas jag att jag aldrig förlorar den. För även om höstens underbara kalla nordanvind stryker in över vårt avlånga land känner jag glädje och förhoppning. Illusioner kan vara ganska egendomliga. nått som jag är underbart glad över idag. För kärlek skall aldrig någonsin tas förgivet! man skall aldrig glömma de första veckorna man ska aldrig glömma den kyssen, den doften och det leendet.

nu vet jag att min illusion tar slut om drygt en månad och då blir väl allt jävligt grått och olidligt igen.. men va fan jag har inte tappat stinget som jag så länge trott! Det finns nått att bygga på.
I am going to miss you like a child misses it's blanket...

jadu, det är fruktansvärt vad fånigt kärlek är.

en sak kan jag intyga, DET är kärlek!

with your back against the ground

Torra tårar, tårar som skriker inombords, tårar som desperat krämpar inuti.
de tårar som man glömt bort, när det inte finns några kvar...

all i want, all i need is to make you breathe
cause all this time
all this time

and you're not coming back

obscura camera

Man antar att en skall hålla fokus på saker och ting, hålla i trådarna och kontrollera. det är roligt hur lätt man snubblar bort just denna självklara mentalitet vid relativt små incidenter. Jag menar hur är det möjligt att man väljer bort kärlek framför flört och nytta med nöje...
Jag saknar vissa viktiga komponenter i denna känsliga symfoni av gitter, känsla och tanke.
Jag antar att det är mänskligt att fela
Man antar att det är samma med fokuset,
vilket lurendrejeri.

Jobba imorgon ger mig kval, att de sista dagarna av en oförglömlig sommar sopas bort av kneg, det är nästan som man vill säga att man tappat fokus.

det där med fokus är en rolig grej, man gör allt för att ställa in det och lika jävla lätt är det att tappa bort det

berg

jag tog ett djupt andetag, lyssnade, hörde hjärtslagen en sorts rytm..
första gången jag kunde förstå mig på elden, ja visst fan har sommaren regnat bort. den har glidit ur händerna, skolan står fortfarande kvar, den är naken, om några dagar skall vi försöka ömsint klä den i dess färger.

den här gången var det inte en vän som sa något till mig, något jag själv insett nu när vi ändå pratar om minnen

ett minne kommer aldrig förändra ens liv, det kommer bara påverka allt du göra i hela ditt liv framöver

klitter

jag försvann för att ta reda på hur man blev kvitt minnen och förlegna drömmar. hur de bilder som etsat sig bändes upp och plockades ut, för granskning och radering. Fortfarande kan jag inte släppa alla och det är väl mänskligt antar jag, jag menar vem kan glömma en gammal flamma, vem kan glömma ett gripande tal, vem kan glömma

min vän sa en klok sak till mig för inte så längesen, något som grott i huvudet på mig under hela ölandsresan.

det finns så mycket minnen från olika ställen från olika tider,
problemet är att se till att minnas dem alla bara.

metrosexuell

Jag är metrosexuell, jag gråter,jag bloggar, går på ansiktsbehandlingar och använder scrub och peeling varje kväll. jag speglar mig ALLTID i rutorna på bilar, ser till att aldrig ha skitiga kläder, försöker utmana klädstil med finess, alltså listan kan göras lång längre längst.
Livet är nyckfullt och kittlar nästan pirrigt, enerverande under foten då jag tar steget ut och skall växa till mig. Den här sommaren till exempel har varit ett sådant steg, jag fyllde 18 så nu är jag också vuxen i lagens ögon. Jag har blivit drogad, jag har på ett förträffligt sätt supit upp ett halvt dussin tusenlappar. Gått bankrupt och startat upp igen precis som spökföretagen. För mig är vuxenlivet hektiskt men också ganska spännande, det lilla enerverande går över till fjärilar i magen. Det gör inte så mycket att man får bakslag då och då, jag menar jag har till och med varit med om en sambokris med där vuxenspel lätt kan sammanfattas. Vuxenlivet tar ut det värsta och det roligaste hos mig och min omgivning, dricker bara rött vin eller öl nu för tiden, vuxenlivet får mig att köpa ett par bomullsbyxor som är rymliga. Att vara metrosexuell är antagligen kopplat hårt till att bli "vuxen" i sverige i vår samtid. alla vuxna människor måste gilla blåmögelost och bry sig om hur man ser ut. Alla ska vara snygga, och förvårnansvärt är det så. Man ska vara liberal och om man ens uttrycker som om intresse för kommunism är man lika ute som GB glassen nogger. Jag menar att vara vuxen kräver tid hos folk, man kan inte bara gå runt och loda, att gå på stan kräver att man kan gå snyggt dessutom. Att man skall släppa nirvana och sätta sig in i den nya GP eller kanske lite mer pretto DN med en touch av dagens industri.

o shit jag älskar mitt liv, jag är hetrosexuell när det gäller kön men så jävla tvehågsen då det gäller livstil!
livstil, ett ord som skriker!

glans från ett öga

Idag, igår varje regniga skriande vardag. Jag har försökt och försökt att det skulle kännas skuldlöst, varje gång har jag funnit mig helt omringad. Alla gånger jag får höra och se att livet aldrig kan tas på bakut av en hästs sista andetag, att man aldrig riktigt kan släppa skönheten och odjuret bara på grund av djävulen som man sålt till inte är pålitlig. Man litar inte på sin egna intution eller dess nyckfulla humör. Samma dag men inte samma känsla kan upplevas helt fantastiskt annurlunda, att man aldrig ville gråta eller förbise.
även om man grät.
grät som fan

jag glömde men främst av allt, jag såg. antagligen blundade de tankar och dess hostande krav på att man skulle förbise det första, att glömma. för jag glömde inte helt.
Det är en mänsklig dygd och det är ett omänskligt krav att man någonsin skulle kunna släppa det man håller kärt. Samtidigt som bollar i ens liv flyger upp och ner, ja för de är så jäkla jävla många!..
? så spelar det längre någon roll om mna är bra på jonglering om man inte kan insupa dess behov, för helt ärligt, alla vill ha en annan utgång än man själv.

För många år sedan trodde jag att livet var en förändring där man själv skötte skulpteringen, jag fick lära mig att det är folket runt omkring en som står för det. Det är nog det enda i mitt liv som stått genom vått och torrt, att mina handlingar alltid sköts av något eller någon annan men skuldläggs på mig. Det är fegt och ledsamt att tro på ödet, för det hjälper sällan och man fäller så många tårar just på grund av det.

hade man velat ha allt förevigt hade man nog också kunnat fixa det. Hade man velat alla val precis som de var hade de nog aldrig ändrats. Det jag menar är att jag, jag själv, alltid varit ambivalent och frågat andra om mig själv.
jag skall sluta skylla på vardagen, idag och igår är inget om jag inte valt det.
och alla vet att inget är inget att ha
även om man gråter som fan.

ochrasy

jag träffade henne ute ikväll, jag vill aldrig förstå eller glömma det. Jag är den jag är och fortfarande kysser hon mig ömt och vackert. it's all there in my fantasy. Det har gått ett år sen jag träffade henne... Therese.. hon har alltid vakat i mina drömmar. Tillslut är hon tillsammans med mig i verkligheten, jag hatar allt. Ett år av drömmar, hon får mig kasta allt åt sidan. det är orätt.

jag glömmer alrig henne, du finns här

är jag ond?

My mother was a witch,
she was burned alive
Thankless little bitch,
for tears I cried

As i watched my mother die..

astro zombies

Sommarlov, ett ord fyllt med en jävla massa glädje! Sommarsolen har dock inte varit lätt att nyttja ännu. En öl, då är allt ljus!

I send my astro zombies to rape the land!
prime directive exterminate
The whole fucking human race!

Utan de missanpassade hade min vardag varit outhärdlig, jag har bundit mig själv till den sista beröringen, jag har sålt min själv till djävulen, st lucifer.
det visste ni redan..
summergreetings from crimson!

det var längesen lyckliga dagar var här för att stanna

jag fyller 18 imorgon, jag gråter tyst. Vem släppper taget och kliver ut utan fälla en tår.. vem vågar?
Imorgon fyller jag inte bara 18, jag fyller vuxen och ansvar. Livet ändras markant något som jag borde förberett mig på. I dagar har vardagen förefallit vara ett rent helvete, att behöva handskas med en otrogen flickvän, att få allt tillbakabetalt på en så kort period. alla gånger har jag inte varit rättvis mot andra, alla gånger har jag inte ens ångrat mina snedsteg.
alla gånger har jag varit kall, jag vet ända in i min djupaste själ att jag inte kommer ändras.

När jag var mindre låtsades jag ibland att jag var prins över hela världen och att alla var statister som egentligen gick efter manus, för att jag skulle växa upp normalt och få normala värderingar. Jag vet inte vad som hände men ingen skinande vit häst kom... nu vet jag inte längre om jag ska våga fortsätta låtsas.
Jag känner ingen skuld, jag känner inte så mycket över huvud taget. Lärt sig en del om livet och att det går vidare.
Jag ljög innan. inte ens en tår kan jag fälla,
ingen tår som rinner ner för kinden

de är slut

vi kommer att dö samtidigt du och jag.

--de sista vi ska göra är att bli så svaga--
Inledande versraden, stämmer så förbannat in på mitt liv. Jag kyppar efter andan, man skall hela tiden hålla huvudet över ytan.
jag lärde mig att simma när jag var ung...

jag jobbar en vecka till nu, fredagen då solen lyser, måndagen då jag blir komplett.. tiden rinner i samma takt, balans har infunnit sig.
Nu när man har jobbat en del börjar man fråga sig om man någosin kommer vilja bli vuxen. skulle aldrig aldrig arbeta med stängsel! fy våle!. jag känner mig så vuxen som jag vill vara i resten av mitt avlånga liv! inte för gammal, räcker med 18 - 25 och verkligen inte för ung... då brudarna fortfarande kollar in ens inte allt för hängiga stjärt. chic som fan!

--så lilla vän du måste sluta klaga--
andra versraden, stämmer så förbannat in på mitt liv

i landet där allt står still

Knegar som fasen nu, ont i hela kroppen. Japp, det är bevisat - att sätta stängsel är en hädelse!! precis som jag trodde. Pengar börjar också komma in, gött nu när man snart är i legal ålder för att dricka bubbel.

Jag fyller snart 18, i över 3 år har babylonsjukan följt mig till varje hörn, varje vändgata... den kraft och den sjuka som gjort saker om möjligt mer kontrastrika! jag är varken lycklig eller ledsen, men påstår inte att jag är apatisk. När man inte längre orkar fullfölja sina plikter, då har sjukdomen tagit över och kraften runnit ut... och jag som står vid mitten vid en viktig ålder. Hur fan ska detta gå frågar jag mig... har så jävla lätt att ta efter.

imorgon är som de andra lik,
kneg och plikt.

blodseden

Studenten var ett faktum, lyckat, trevligt, fritt men också så förbannat slut. allt tog slut, inte för att tiden någonsin stannade men bara den irriterande känslan av inte komma upp för trapporna längre.
Festen var enorm i alla dess slag, första gången jag spydde från balkongen och antagligen sista gången jag fick ha fest( hög musik till kl 06 00). och även festligheterna sipprade ur händerna
saknad.

Förra sommaren, då jag var singel och allt kretsade runt mig. Jag minns hur ljuva sommarbrisar smekte min kind, min. Solen gick aldrig ner eller verkade inte vilja gå ner i alla fall. då var inte heller studenten ett slut utan början...
sommaren kommer bli kylig har jag hört.
sommaren slutar snart den med.

sommarsnö

Klockan var 00,01,02,03... himmeln var fortfarande blå, ljusblå på natten.
Du svarar med ett ömkans "vet inte", som det alltid har sett ut. berättelsen säger att det aldrig varit mer än en tanke, något som aldrig skulle bli. Att kärlek kanske bara är påhittat.
Den natten, då sommarnattssolen flög förbi... en sista gång.

solen den dalar

jag vill stå där solen går ner, under mörkblå himmel och ljuva doften av syren.
jag vill ligga i en lumnig lund, där solstrålar fastnar i näthinnan.
jag vill andas de varma fläktar som för mig framåt i midsommarnatt.
jag vill se min käraste med krans och somrig klänning barfota i lycklig dans.
jag vill återse vyerna från havet, en vind av salt.

Jag drömde häromdagen att du och jag dansade runt stången helt klädda i vitt. Det var solnedgång och det rosa ljuset smekte våra nunor. Vi dansade vid syrenbuskar, doften berusade och förförde. Du var barfota, du hade två flätor.
där var du och där var jag.

min midsommarnattsdröm...

vårens nyckfulla vind och dess mörker

Jag hatar mitt hopp, mitt hopp som är så förbenat naivt. Jag vet att jag borde lärt mig nu, men varför kan jag aldrig hitta rätt svar. Varför brinner banden fortfarande långt i den innersta själen, de band som svider och river itu. de starka band, det sista jag någonsin kan bota.
Så de dagarna flyger förbi, då ett leende fick hjärtat att bulta, att de dagar flyger så fort iväg frågan varför de lämnar efter sig så mycket. En nyckfull vind blåser i träden, det regnar litet, lamporna utger det enda dova ljus och mörkret är precis som det är på våren. Mitt liv har aldrig varit som det är/har varit nu, jag slängdes aldrig fram och tillbaka så här. är det så här det tar slut undrar jag...

en nyckfull vind fröken svår, den kommer aldrig tillbaka

the levande slottet

Imorse, jag var bakis, jag var hungrig men främst av allt ganska lycklig. På sistonne har allt flugit förbi, jag erkänner jag har haft svårt att skriva om det.
Jag menar hur ska man kunna beskriva något på ens ytliga webbtjänst när man inte kan förstå det? Så jag känner mig berättigad. jag är också ganska medveten om att jag aldrig brukar vara så här "rakt på" när det gäller mitt skrivande. det brukar annars omformuleras.
idag var jag bakis
som vanligt.

Vilken dag som helst nu kommer jorden falla ihop, brista och skälva över huvudet. Helvete va mycket som skall göras, matte,svenska,engelska, fotbollsturnering,kärlek,gräsklippa,promenader,solskenshistorier,engelska, Fotbollsturnering.
.. när skall jag börja andas igen..
sommaren slår piskan vid mina fötter.

sommar sommar och sol

hjärtansfröjd

Uti vår hage, där växa blå bär...
Våren har oss smekt oss alla på kinden. tiden för förlåtelse, förståelse, och andetag.
Det har gått några veckor sedan kulturveckan, vid insjungningen av ljus.
Så det är väl ganska patetiskt, ironiskt att jag saknar det redan. men det är något så mycket mer om vår årstid och våra traditioner som jag är stolt över, att en gammal folkhymn får mig gråtfärdig.
Minnen är kanske för livet, det är nog precis det jag är rädd för. För det är "artonårskrisen", när fåglarna flyger, att kastas in i sommar, det skrämmer mig. Det är kanske är lycka att sakna någon så att det gör ont, det kanske är glädje att fälla en tår för en annan, ja det är vårens djupa andetag, och jag är helt berusad av dess sol.

Jag minns mina första skolavslutningar, det var länge sedan nu. All glädje, all lycka, allt hopp. En vårens sista knuff, innan sommar skulle ta över.
att det för mig nu förknippas med saknad och tårar.

... kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd
(vi syns nästa år)

now you're messin' with a son of a b****

Häromdagen var jag på teater med skolan, NancyViktoria för att vara precis. Den var helt okej, den var längre än beräknat och jag fick med något rodnat ansikte springa ut innan den var slut. Fasen att det ska behöva vara så. Men jag fick tag i brädan, rattade kosan hemåt.
jag vurpade så in I HELVETE! det gjorde jättemycket jätteont.

Nu har jag lärt mig att åka, lärt mig att bromsa. Det är tur att man har möjligheten till att bromsa i vissa delar av ens mediokra, hetsfyllda lilla skit kallad liv. Japp jag funderar mycket över mitt liv, jag förstår väl inte bättre än att jag fortsätter...
jag lärde mig att bromsa in, nu ska man bara kunna sätta det i praktiken också. Stress kan tydligen ge en men för livet, men dom säger inget hur man ska ha tid till att inse det. hehe.
..suck.

Häromdagen åkte jag buss, jag satt och det närmade färdens slut. Problemet är bara att alla väntar på att den andre ska trycka på knappen och tillslut så tar sig en stackars jävel på sig bördan och trycker, haha du förlorade. Mer stress åt folket, hur kan det gått så illa att vi inte ens orkar trycka på knappen på bussen, jag anser att vi är förslappade.
stress.
Så åk longboard i branta backar och ge fan i att bromsa för en gångs skull, och gör mig iaf mig en björntjänst!

munsår

jag har skitit vatten i en hel vecka nu, jag har fått munsår av alla dess slag. Jag har aldrig funderat på varför det skulle vara annorlunda, jag väljar mina vägar och jag väljer kulturveckan varje dag.
Festen är över nu och åter i vardagen ska jag gå i blindo, för det är precis vad jag är alla veckor utom denna. blind.

Nu har träden börjat slå ut. Tiden för förlåtelse och harmoni. Jag älskar våren, jag älskar mitt sorgliga, meningslösa, dock händelsefulla liv. fan är rätt ord.
fan.

Jag kommer sakna dig min arma vänn, du har stått mig väldigt nära i år. inget kommer ta mig ifrån dig.
älskade kultur, älskade tid.
nu ska jag iväg och köpa zon, det ska tydligen bota munsår, fast förresten jag tror jag skiter i det.

kulturen

Vi steg upp i morgondagens glans, vi vaknar i nattens mörker. Årets kulturvecka gav besked om ungefär allting mellan himmel och jord, jag tror jag ska släppa livet och börja plugga igen.
Vi steg upp igår, imorgon fortsätter vi.

jag går utanför gymnastiksalen, dricker en öl, älskar mitt liv. Hatar mitt plugg men det skall man känna på ändå. jag tror jag är förälskad och solen leker vid hornhinnan.
Vi glömmer aldrig kulturan 07, vi glömmer aldrig.

Jag har kämpat, jag har kämpat i hela mitt liv. Jag fortsätter efter varje steg att utvärdera varje misstag, varje fel. Jag har aldrig ändrat på mitt sinne.

godnatt folk

just a girl

Impuls att festa, klär på sig. Ja 30 min senare sitter man påväg mot en normalbaserad fredag. Får väl säga tack till pojkarna, trevligare är svårt att ha.
normalbaserade lördagens bakfylla finns i luften.
urk..

Jag vet inte om ni har varit med om det men en låt kan ge en väldigt stark nostaligkänsla som nästan tar udden av en. Att den verkar så hårt är det enda förvånar mig, annars är nostalgikänslor för ganska många någon sorts drog. Så när man sitter och mår allmänt bakis, är det då logiskt att känna en överväldigande nostalgikick! bör inte den sakta men säkert arbetas bort i den nya tidens nostalgi. Japp det är ett krig som försigår i mitt huvud.
fan jag tror jag ska ta och lyssna på den igen
underbart.

Lördag och solen lyser, fastnar på min näthinna. Värmen är en välkomnande kram och fåglarna sjunger i tron på att våren vaknat till liv. ur ett bakfylleperspektiv kunde det inte varit mycket värrre, vem orkar med en massa fåglar som skriker hela tiden! Vem känner för ett så kvavt rum med starka strålar! Fy fan
Fy fan va underbart väder(här är det berättigat att ha negativ/positiv)
underbart.


ne nu ska jag vakna ur min dvala, dricka lite clementinjuice(jag vet! så pretto) njuta av att gårdagskvälls rester som rinner ut ur knopp och kropp. detox för folket. Ska kanske ta mig en macka.
kanske ska jag lyssna på låten en gång till.

glöd

Igår gick allt till ett nytt kapitel. Vi har inte satt in foton däri sedan långt tillbaka, vissa foton att glömma och vissa foton att minnas. vaknade på morgonen vid henne, håret och ansiktet.
och solen sken igen. och jag gick.

Mötet på teknis gick bättre än förväntat och förberedelserna är i full fart. Att skapa en fotbollsturnering samtidigt som kropp och knopp skall bryta ner livets alla byggblock tar tid. Med lite jävlar-0-anammainställning kan vilken halvdum, lat, seg, självgod gunstfull yngling som en själv verka med under! och då talar inte mitt självgoda sinne.lite.

Fotbollsturneringen eller som döpt Arenakampen i år kan säkerligen ge skolorna lite mer kämparglöd och samhörighet. Fast bäckäng är i ett mycket egetsinnat stadie, med många förundrade - hur gick det här till? Jag vill säga att bäckäng rör sig i egen takt till alla andras puls, hmm svårt att sätta fingret på det. utvecklingen står för oss sjävla iaf!
Även idag var det vår på bäckäng och var student vandrade med en känsla av lycka och en snutta förväntan,vid eevis redovisning följdes skratt samt förundran och kanske en smula förståelse.
Ja, skolan har repat sig.
och solen sken. och jag gick.

klåparen

kl 09.24 , jag ligger i sängen och funderar på varför jag ska gå till skolan. man kan skolka hela sitt liv, antagligen kommer det väcka den arga skolledningsmobben. jag menar, ett tecken på liv är väl bra?
bäst att gå upp...

Skolan vid 10 tiden en måndag lika med ganska tråkigt och alldeles för lite gjort. Att tro att man skulle göra något är antagligen lika försvarslöst som mitt svenskabetyg. haha.
Men dagen går, tiden hugger sakta fram och formar kalkstenen av lärdom och jag förstår till sist att det är meningen. jag ska tänka, det är bra även om jag känner ångest då och då.
kanske är min ångest någon annans längtan, så det är väl så att jag är bortskämd.
men hur ska jag veta det?

Fy fan, matte och Filmkunskap är en svår kombo, ännu svårare när man tror att man har bättre för sig men säkerligen lär sig bäst genom att sitta kvar. Gamla, tråkiga och dåliga lektionsalar i en riktig sjukhusanda(undra om folk var sjuka eller om det var tapeten som fick dem till apati) japp man älskar verkligen Björkäng.
skrämmande

promenaden hem var såpass välkommen att det var till och med trevligt att komma hem, ovanligt kallt idag får jag allt säga. (inget om att jag går i vårjacka i tron på vårens uppgång)
och nu är jag här. och klåparen i mig fick mig att än en gång känna olustighet, jag behöver ta tag i vissa händelser och vissa tankegångar.


dagen går till ända
gud vad jag längtar till min sömn

tell me this night is over

Vilken fest, kalasstämning hela kvällen. Bara grannarna som delade annan mening.
det var en fest, men inte bara det. antagligen var det min sista fest, för orken finns inte kvar längre. Ibland kändes det som en gammal vän som på något sätt ville hem, ibland visade sig vara en oförtjänt känsla av längtan.
och igår var det borta.

Så när sömnen slog in visste jag inte riktigt vad jag ville längre, så jag hoppades kanske på ett samtal från fröken svår. varför är alltid våra konversationer enkla i mina drömmar när de i själva verket är så långt ifrån?

Jo det är sant, igår ville jag att någon skulle berätta om att kvällen slutade. Att jag försöker förstå mig på alla delar som inneburit dagsläget, kanske var festerna ett sätt att nå ut, ett skrik på hjälp i en dvala varje ungdom går igenom...

igår var känslan borta
idag har min vän hittat hem.

kevlarsjäl

Ett tal skall/bör innehålla fakta, detaljrikedom och ett klart syfte. Man skall också utföra det så smidigt som det går, för att inte trötta ut audiencen. idag var inte den dagen, nej självklart pratar jag inte om mig själv. jag vet hur man pratar.
skrattretande.

Så efter den totalkatastrof till redovisning under Engelska/kemi lektionen gick allt utför. jo jag är nog lite bitter idag. va fan rytmik? det kommer behövas senare i livet. japp så är det. 2 min 20 sek ska det vara!
maten var inte särskillt god, jag övervägde inte ens att smaka på den.

Fredag! vilken känsla, jag är trött, långhårig, antagligen olyckligt kär(vet inte i vilket fack det
ska förvaras) vad mer? ne men nu vill man bara sätta sig ner andas, sova.

sommartid, mitt land och ditt... var tog kevlaret vägen egentligen?

In hoc signo vinces

Idag kom min nya bok, Canterbury Tales av Geoffrey Chaucer. ja jag vet det är vuxenpoäng som fan, men jag gillar det. poesi kan även jag förstå.
jag har läst proglogen, inte mer.

En skoldag avgörs inte beroende på vilka lektioner man har, utan det är endast och då menar jag endast vilka personer man träffar i skolan. Har man tur slipper man lektionerna helt. Idag så hade jag en lektion, för jag skolkade den första, tog mig en bikt, insikten var klar. Vissa dagar ska man kunna känna meningslöshet också. Frågan är hur länge det ska pågå.

När vi satt i parken idag frågade jag dig varför, och du svarade att det blir vad man gör det till.
" I detta tecken skall du segra" ? undrade jag, hon svarade inte, solen sken och vinken var klar, idag tänker vi.
solen sken på fröken svår.

här på kvällskanten sitter jag och vankar fram och tillbaka. jag borde ta och skaffa mig en hobby, åka någonstans, jobba eller bara hålla någon nära. Kanske för att jag alltid lovat att inte sitta inne vid solnedgången.
epilogen förtäljer mig att jag inte alltid kommer till, men att problemet ligger i det som förs runt omkring.
nyponbuskar nyponbuskar överallt nyponbuskar..

babylonsjukan

Va, vad sa du? ska du använda en naken bild på mig i vårflamman? okej. stackare.
hampus evers har i hela mitt liv alltid förvånat mig, han tar det fula och gör det ännu värre, hehe japp! ja sa okej. gillar uppmärksamheten tror jag.
tror.

När jag träffade hampus för att äta, då åt vi! och inte lite heller. Som andreas så starkt uttryckte sig, "hur fan kan du konsumera så mycket?!" jag svarade lite lätt : "jag är hungrig på livet, inget svårt för en missförstådd poet att göra sig förstådd genom det".
Sedan gick han för att hämta den mycket välgjorda lattén som erbjuds för 25 riksdaler på Deli.
kanske lite starkare grund så.

Kanske har min sätt att sprida ut pengar rotats i mitt liv pga mor&far (japp ett fast uttryck) de hatade när jag inte följde arbetartraditionen, skit ska skit ha enligt dem. Jag ville ge mig på livet som visades på tv, la dolce vita sjöngs det på tv, och jag var inte sen att följa efter.
Haha vilket jävla skämt, som om jag hade cashflow.
Jag har tröttnat på segregationen mellan medelklass och helvete. Jag tillhör en grupp beroende och sjuka av babylon. Babylonsjukan som för en till vansinne och tillbaka.
så gick jag och köpte mig en cd

Titta här, jag hade glömt av den vackra vårens ansikte



fröken svår värmde mig med sina vantar igår, på våran promenad genom stad och tanke.
tänk när våren öppnar sig. då kommer blommorna också synas i ljuset.

Veckans låt och cd, utan tvekan
Coldplay - A Rush Of Blood To The Head

balans

Vi börjar främst med igårnatt, vilken upprörande nyhet, och vilket hjärtklapp. Nu är det väl antagligen bara att vänta och se. Jo jesper, jo Viktor, jag är stolt fortfarande.
kommer fortsätta det också.

morgonen var vacker, solen sken och jag kunde inte hitta ett problem att sätta fingret på. En mycket ovanlig morgon i Herr Robin Salomonssons liv. Inte för att mitt liv kantas av problem vareviga sekund utan det är mer blandningen av lyckokänsla och frånvaron av ånger,skrik och sorg som jag hälsar varmt välkommen. när drar den säger den cyniske..
det undrar jag me.

Det gick cirkus fem timmar, sen var livet åter till helvetica sett. Min mor, eller va man ska kalla denna varelse, blodband ska man inte ge bort hur som helst. eller va säger du brutus!
Hon betalade inte, kanske var det därför nyheten var illa, kanske inte men hon glömde av vad en mor bör och skall göra. För mig är det en petitess, för jag har aldrig litat på henne igen ändå.

lita aldrig på en hund som bitit dig, nej gör inte det.
Det som är kusligast är att jag finner att kroppsvätskorna jobbar i enighet( självklart har det med balans att göra) jag tror det fungerar bäst när allt annat är upp och ner, det anpassar sig så att säga.

jag ska träffa fråken svår, kroppsvätskorna skall fortsätta få vara eniga. och balansen har hittat hem igen.

sthlm-express

Jag gick upp med en klump i magen idag och likaså skall jag somna med den.
Efter frukosten skulle det ge sig iväg till handels, en heldag med föreläsningar. ensam, lisa blev sjuk kanske passade det för henne.. En sak, vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, har man passerat ett och annat utan verkligen stanna upp.
jag sprang igenom en stor del.

När Micke snackade om retorik ur ledares synpunkt gavs det en hel del kloka tips.
En annan sak som fick mig att känna ett otrolig obehag var en övning, en övning när man skulle föreställa sig en torr sommar dag, en grusplan och ett visst antal hästar som behövde vatten. inget annat fanns förutom ett skjul,hästar,grusplan och en sjö längre bort. Hästarna var törstiga.
Jag vet inte varför men det blev fort tydligt för mig att det var tre hästar jag skulle ge vatten till, sedan utförande var det gamla vanliga hämta-spann och rida bort till sjön tjofixet. men just talet tre, och det slog mig redan då, i fantasin, varför är det så?
Sedan fick jag reda på att det fanns två huvudsaker som man borde fundera över, först och främst, hur många hästar.... hur många hästar. och andra, hur man själv stod till gruppen, var man en häst själv så att säga eller en åskådare.
Jag har ingen familjeanknytning, jag har aldrig litat på mor&far och syskonen var aldrig där. detta är den vanligaste förklaringen, att man blandar in familjen. Det har inte jag gjort. så... jag står där med tre hästar och ingen förklaring.
jag vill inte vara den som såg tre olika skepnader eller skal av mig själv. trodde den tiden var över.

Vägen hem. En lång och ganska intetsägande resa. När jag satt på bussen på väg mot borås kom det iofs in ett gäng nynazister, grisar. Skrikandes(fulla som as), och de vanliga slagorden. Jag blev inte förvånad av deras närvaro, men över mitt och allas sätt att ta denna olustiga situtation, genom att höja volymen på mp3 i fickan..

i'm so damn far away from the sun

Well, jag fick mina specs igår och första dagen har varit otrolig. som att se verkligheten på ett overkligt sätt! Det var ganska snyggt också, iaf enligt flickorna :) dom är för snälla... jo.

Så, mitt andra år som elevrådare på Bäckängsgymnasiet, vi har antagligen högsta hypen i Sverige. är det tack vare mig ? Man vill tro det iaf. Jag är alltså nominerad till högsta styrelsen, bra.. jodå! men vi väntar nog ett år.

Fröken svår är glad också idag, det har varit en stor förändring sen efter Chamonix. Vi satt och pratade om hur livet lekte och du sa att du ville jobba någonstans.. du sa att allt var bra, jag vet inte riktigt hur jag känner och jag sa att jag ville bli bättre. Jag vill komma någonstans.
men det är svårt när sinnet leker basketboll och spelarna tränar dunk.

men det är väl ingen nyhet för er.
jag pratade med en kompis igår kväll som jag inte pratat med på flera flera månader. Shit det blir verkligen vad man gör det till. Vänner är bra, lika bra som kärlek.

empirism är något för dig.

Kl 8. Björkängsdörrarna öppnar sig, det är morgon, det är min enda lektion på dagen. Hur människor gör för att sammanställa ett schema för att sedan modellera bort syftet.
fortfarande 0800, fan.

Jag är ledig, jag sätter mig i helvetes gap, jobbar, socialiserar mig. oj redan 17 st som ställer upp, ska jag bli förvånad... Och allt endast pga mitt vresiga förstånd, svänger hit och dit. Carpe Diém har jag hört några gånger, tappat lite av sin innerbörd. Ta tag i livet i stället hör jag på annat håll.
äh herregud jag är nöjd.

14.34, jag vet att mina glasögon kommer. jag är glad, jag är upprymd. Endast en accessoar.
upprymd är jag också för den sista dagen, då händer det grejer, middag och medhavande fröken svår skall säkert ge utdelning åt egot.

Vi går ner för trapporna i entrékorridoren, här har jag min nutid,här längtar jag efter den tiden, här skapas det en ny tid.
gå med mig.

fröken svår

Allt började med att mor min envetet skulle väcka mig, fan jag som bara fått 5 h sömn. att vakna kan ibland vara en mardröm, och precis samma sak gäller sömnen.
Jag kom upp till slut.
Idag var fröken svår ovanligt glad, jag förstår mig liksom på henne. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och vilket nöje. jag tror osäkerheten får mig att tveka mer än vanligt, kanske är ett bra tecken. att inte känna samma sak varje gång.

Jag har valt cateringfirma nu! det blir Deli Etc. mycket god italiensk mat, det blir en trevlig middag med trevligt folk. Nu ska man bara se till att vara likadan.
Parmaskinka virad i melon, mozarellaspett och focacciabröd! De du!

Skolan är mig ambivalent, nu har vi tydligen börjat på Matte D. jag som fortfarande gräver runt i förstagradsfunktioner. Men vi börjar lungt och det verkar väl trevligt antar jag.
Fy fan att fastna där, jag vägrar ( säger jag med en fotboja fastankrad)
mordiska minnen.

oberoendeframkallande

Japp, då var man här. Bloggvärlden har för mig endast verkat som ett meningslöst och uttjatat medie där varje människa blir c m b för en kort sekund. Sen tog jag ett hårt nyp i jackkragen, läste några vänners poster.
Riktigt trevligt tänkte jag

Så vi börjar med helgens kalasande! Hjälp, hjälp är rätt ord. det borde va olagligt för unga under 18 att dricka, varför är det inte det!? jag måste se över mina prioriteringar tror jag.
Fast helt ärligt, det blir inte så någon gång och för att vara ännu mer exakt, jag skiter fullständigt i det. lika vasst som kniväggen hugger bakfyllan, som en dålig film, som en dåligt gjord latté.
Nått som får mina ådror att pumpa måste ändå vara Jack Johnsons mycket sköna akustiska- godnattsångs-stuk. Det är ett jäkligt trevligt album, få saker att klaga över.

Veckorna rusar fram, snart är det lov igen. Skolan är trevligare än på länge och jag börjar hitta tillbaka. kommande aktiviteter ser jag framemot. ja herregud Bäckäng är ett eget liv. eget skönt jävligt vasst långsamt snabbt jävla liv, och jag är mitt i det. Det behövdes nog få ett besök av den som verkligen kunde kallas herr bäckäng på sin tid, sätta lite perspektiv, fan va man saknar vissa när man tänker efter. Undra om man blir likadan, om man verkligen kan lämna det tillslut. jag hoppas det iaf.