klåparen

kl 09.24 , jag ligger i sängen och funderar på varför jag ska gå till skolan. man kan skolka hela sitt liv, antagligen kommer det väcka den arga skolledningsmobben. jag menar, ett tecken på liv är väl bra?
bäst att gå upp...

Skolan vid 10 tiden en måndag lika med ganska tråkigt och alldeles för lite gjort. Att tro att man skulle göra något är antagligen lika försvarslöst som mitt svenskabetyg. haha.
Men dagen går, tiden hugger sakta fram och formar kalkstenen av lärdom och jag förstår till sist att det är meningen. jag ska tänka, det är bra även om jag känner ångest då och då.
kanske är min ångest någon annans längtan, så det är väl så att jag är bortskämd.
men hur ska jag veta det?

Fy fan, matte och Filmkunskap är en svår kombo, ännu svårare när man tror att man har bättre för sig men säkerligen lär sig bäst genom att sitta kvar. Gamla, tråkiga och dåliga lektionsalar i en riktig sjukhusanda(undra om folk var sjuka eller om det var tapeten som fick dem till apati) japp man älskar verkligen Björkäng.
skrämmande

promenaden hem var såpass välkommen att det var till och med trevligt att komma hem, ovanligt kallt idag får jag allt säga. (inget om att jag går i vårjacka i tron på vårens uppgång)
och nu är jag här. och klåparen i mig fick mig att än en gång känna olustighet, jag behöver ta tag i vissa händelser och vissa tankegångar.


dagen går till ända
gud vad jag längtar till min sömn