Vilken fest, kalasstämning hela kvällen. Bara grannarna som delade annan mening.
det var en fest, men inte bara det. antagligen var det min sista fest, för orken finns inte kvar längre. Ibland kändes det som en gammal vän som på något sätt ville hem, ibland visade sig vara en oförtjänt känsla av längtan.
och igår var det borta.
Så när sömnen slog in visste jag inte riktigt vad jag ville längre, så jag hoppades kanske på ett samtal från fröken svår. varför är alltid våra konversationer enkla i mina drömmar när de i själva verket är så långt ifrån?
Jo det är sant, igår ville jag att någon skulle berätta om att kvällen slutade. Att jag försöker förstå mig på alla delar som inneburit dagsläget, kanske var festerna ett sätt att nå ut, ett skrik på hjälp i en dvala varje ungdom går igenom...
igår var känslan borta
idag har min vän hittat hem.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment