solen den dalar

jag vill stå där solen går ner, under mörkblå himmel och ljuva doften av syren.
jag vill ligga i en lumnig lund, där solstrålar fastnar i näthinnan.
jag vill andas de varma fläktar som för mig framåt i midsommarnatt.
jag vill se min käraste med krans och somrig klänning barfota i lycklig dans.
jag vill återse vyerna från havet, en vind av salt.

Jag drömde häromdagen att du och jag dansade runt stången helt klädda i vitt. Det var solnedgång och det rosa ljuset smekte våra nunor. Vi dansade vid syrenbuskar, doften berusade och förförde. Du var barfota, du hade två flätor.
där var du och där var jag.

min midsommarnattsdröm...

vårens nyckfulla vind och dess mörker

Jag hatar mitt hopp, mitt hopp som är så förbenat naivt. Jag vet att jag borde lärt mig nu, men varför kan jag aldrig hitta rätt svar. Varför brinner banden fortfarande långt i den innersta själen, de band som svider och river itu. de starka band, det sista jag någonsin kan bota.
Så de dagarna flyger förbi, då ett leende fick hjärtat att bulta, att de dagar flyger så fort iväg frågan varför de lämnar efter sig så mycket. En nyckfull vind blåser i träden, det regnar litet, lamporna utger det enda dova ljus och mörkret är precis som det är på våren. Mitt liv har aldrig varit som det är/har varit nu, jag slängdes aldrig fram och tillbaka så här. är det så här det tar slut undrar jag...

en nyckfull vind fröken svår, den kommer aldrig tillbaka

the levande slottet

Imorse, jag var bakis, jag var hungrig men främst av allt ganska lycklig. På sistonne har allt flugit förbi, jag erkänner jag har haft svårt att skriva om det.
Jag menar hur ska man kunna beskriva något på ens ytliga webbtjänst när man inte kan förstå det? Så jag känner mig berättigad. jag är också ganska medveten om att jag aldrig brukar vara så här "rakt på" när det gäller mitt skrivande. det brukar annars omformuleras.
idag var jag bakis
som vanligt.

Vilken dag som helst nu kommer jorden falla ihop, brista och skälva över huvudet. Helvete va mycket som skall göras, matte,svenska,engelska, fotbollsturnering,kärlek,gräsklippa,promenader,solskenshistorier,engelska, Fotbollsturnering.
.. när skall jag börja andas igen..
sommaren slår piskan vid mina fötter.

sommar sommar och sol

hjärtansfröjd

Uti vår hage, där växa blå bär...
Våren har oss smekt oss alla på kinden. tiden för förlåtelse, förståelse, och andetag.
Det har gått några veckor sedan kulturveckan, vid insjungningen av ljus.
Så det är väl ganska patetiskt, ironiskt att jag saknar det redan. men det är något så mycket mer om vår årstid och våra traditioner som jag är stolt över, att en gammal folkhymn får mig gråtfärdig.
Minnen är kanske för livet, det är nog precis det jag är rädd för. För det är "artonårskrisen", när fåglarna flyger, att kastas in i sommar, det skrämmer mig. Det är kanske är lycka att sakna någon så att det gör ont, det kanske är glädje att fälla en tår för en annan, ja det är vårens djupa andetag, och jag är helt berusad av dess sol.

Jag minns mina första skolavslutningar, det var länge sedan nu. All glädje, all lycka, allt hopp. En vårens sista knuff, innan sommar skulle ta över.
att det för mig nu förknippas med saknad och tårar.

... kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd
(vi syns nästa år)

now you're messin' with a son of a b****

Häromdagen var jag på teater med skolan, NancyViktoria för att vara precis. Den var helt okej, den var längre än beräknat och jag fick med något rodnat ansikte springa ut innan den var slut. Fasen att det ska behöva vara så. Men jag fick tag i brädan, rattade kosan hemåt.
jag vurpade så in I HELVETE! det gjorde jättemycket jätteont.

Nu har jag lärt mig att åka, lärt mig att bromsa. Det är tur att man har möjligheten till att bromsa i vissa delar av ens mediokra, hetsfyllda lilla skit kallad liv. Japp jag funderar mycket över mitt liv, jag förstår väl inte bättre än att jag fortsätter...
jag lärde mig att bromsa in, nu ska man bara kunna sätta det i praktiken också. Stress kan tydligen ge en men för livet, men dom säger inget hur man ska ha tid till att inse det. hehe.
..suck.

Häromdagen åkte jag buss, jag satt och det närmade färdens slut. Problemet är bara att alla väntar på att den andre ska trycka på knappen och tillslut så tar sig en stackars jävel på sig bördan och trycker, haha du förlorade. Mer stress åt folket, hur kan det gått så illa att vi inte ens orkar trycka på knappen på bussen, jag anser att vi är förslappade.
stress.
Så åk longboard i branta backar och ge fan i att bromsa för en gångs skull, och gör mig iaf mig en björntjänst!

munsår

jag har skitit vatten i en hel vecka nu, jag har fått munsår av alla dess slag. Jag har aldrig funderat på varför det skulle vara annorlunda, jag väljar mina vägar och jag väljer kulturveckan varje dag.
Festen är över nu och åter i vardagen ska jag gå i blindo, för det är precis vad jag är alla veckor utom denna. blind.

Nu har träden börjat slå ut. Tiden för förlåtelse och harmoni. Jag älskar våren, jag älskar mitt sorgliga, meningslösa, dock händelsefulla liv. fan är rätt ord.
fan.

Jag kommer sakna dig min arma vänn, du har stått mig väldigt nära i år. inget kommer ta mig ifrån dig.
älskade kultur, älskade tid.
nu ska jag iväg och köpa zon, det ska tydligen bota munsår, fast förresten jag tror jag skiter i det.