vi kommer att dö samtidigt du och jag.

--de sista vi ska göra är att bli så svaga--
Inledande versraden, stämmer så förbannat in på mitt liv. Jag kyppar efter andan, man skall hela tiden hålla huvudet över ytan.
jag lärde mig att simma när jag var ung...

jag jobbar en vecka till nu, fredagen då solen lyser, måndagen då jag blir komplett.. tiden rinner i samma takt, balans har infunnit sig.
Nu när man har jobbat en del börjar man fråga sig om man någosin kommer vilja bli vuxen. skulle aldrig aldrig arbeta med stängsel! fy våle!. jag känner mig så vuxen som jag vill vara i resten av mitt avlånga liv! inte för gammal, räcker med 18 - 25 och verkligen inte för ung... då brudarna fortfarande kollar in ens inte allt för hängiga stjärt. chic som fan!

--så lilla vän du måste sluta klaga--
andra versraden, stämmer så förbannat in på mitt liv

i landet där allt står still

Knegar som fasen nu, ont i hela kroppen. Japp, det är bevisat - att sätta stängsel är en hädelse!! precis som jag trodde. Pengar börjar också komma in, gött nu när man snart är i legal ålder för att dricka bubbel.

Jag fyller snart 18, i över 3 år har babylonsjukan följt mig till varje hörn, varje vändgata... den kraft och den sjuka som gjort saker om möjligt mer kontrastrika! jag är varken lycklig eller ledsen, men påstår inte att jag är apatisk. När man inte längre orkar fullfölja sina plikter, då har sjukdomen tagit över och kraften runnit ut... och jag som står vid mitten vid en viktig ålder. Hur fan ska detta gå frågar jag mig... har så jävla lätt att ta efter.

imorgon är som de andra lik,
kneg och plikt.

blodseden

Studenten var ett faktum, lyckat, trevligt, fritt men också så förbannat slut. allt tog slut, inte för att tiden någonsin stannade men bara den irriterande känslan av inte komma upp för trapporna längre.
Festen var enorm i alla dess slag, första gången jag spydde från balkongen och antagligen sista gången jag fick ha fest( hög musik till kl 06 00). och även festligheterna sipprade ur händerna
saknad.

Förra sommaren, då jag var singel och allt kretsade runt mig. Jag minns hur ljuva sommarbrisar smekte min kind, min. Solen gick aldrig ner eller verkade inte vilja gå ner i alla fall. då var inte heller studenten ett slut utan början...
sommaren kommer bli kylig har jag hört.
sommaren slutar snart den med.

sommarsnö

Klockan var 00,01,02,03... himmeln var fortfarande blå, ljusblå på natten.
Du svarar med ett ömkans "vet inte", som det alltid har sett ut. berättelsen säger att det aldrig varit mer än en tanke, något som aldrig skulle bli. Att kärlek kanske bara är påhittat.
Den natten, då sommarnattssolen flög förbi... en sista gång.