Klockan var 00,01,02,03... himmeln var fortfarande blå, ljusblå på natten.
Du svarar med ett ömkans "vet inte", som det alltid har sett ut. berättelsen säger att det aldrig varit mer än en tanke, något som aldrig skulle bli. Att kärlek kanske bara är påhittat.
Den natten, då sommarnattssolen flög förbi... en sista gång.
No comments:
Post a Comment