metrosexuell

Jag är metrosexuell, jag gråter,jag bloggar, går på ansiktsbehandlingar och använder scrub och peeling varje kväll. jag speglar mig ALLTID i rutorna på bilar, ser till att aldrig ha skitiga kläder, försöker utmana klädstil med finess, alltså listan kan göras lång längre längst.
Livet är nyckfullt och kittlar nästan pirrigt, enerverande under foten då jag tar steget ut och skall växa till mig. Den här sommaren till exempel har varit ett sådant steg, jag fyllde 18 så nu är jag också vuxen i lagens ögon. Jag har blivit drogad, jag har på ett förträffligt sätt supit upp ett halvt dussin tusenlappar. Gått bankrupt och startat upp igen precis som spökföretagen. För mig är vuxenlivet hektiskt men också ganska spännande, det lilla enerverande går över till fjärilar i magen. Det gör inte så mycket att man får bakslag då och då, jag menar jag har till och med varit med om en sambokris med där vuxenspel lätt kan sammanfattas. Vuxenlivet tar ut det värsta och det roligaste hos mig och min omgivning, dricker bara rött vin eller öl nu för tiden, vuxenlivet får mig att köpa ett par bomullsbyxor som är rymliga. Att vara metrosexuell är antagligen kopplat hårt till att bli "vuxen" i sverige i vår samtid. alla vuxna människor måste gilla blåmögelost och bry sig om hur man ser ut. Alla ska vara snygga, och förvårnansvärt är det så. Man ska vara liberal och om man ens uttrycker som om intresse för kommunism är man lika ute som GB glassen nogger. Jag menar att vara vuxen kräver tid hos folk, man kan inte bara gå runt och loda, att gå på stan kräver att man kan gå snyggt dessutom. Att man skall släppa nirvana och sätta sig in i den nya GP eller kanske lite mer pretto DN med en touch av dagens industri.

o shit jag älskar mitt liv, jag är hetrosexuell när det gäller kön men så jävla tvehågsen då det gäller livstil!
livstil, ett ord som skriker!

glans från ett öga

Idag, igår varje regniga skriande vardag. Jag har försökt och försökt att det skulle kännas skuldlöst, varje gång har jag funnit mig helt omringad. Alla gånger jag får höra och se att livet aldrig kan tas på bakut av en hästs sista andetag, att man aldrig riktigt kan släppa skönheten och odjuret bara på grund av djävulen som man sålt till inte är pålitlig. Man litar inte på sin egna intution eller dess nyckfulla humör. Samma dag men inte samma känsla kan upplevas helt fantastiskt annurlunda, att man aldrig ville gråta eller förbise.
även om man grät.
grät som fan

jag glömde men främst av allt, jag såg. antagligen blundade de tankar och dess hostande krav på att man skulle förbise det första, att glömma. för jag glömde inte helt.
Det är en mänsklig dygd och det är ett omänskligt krav att man någonsin skulle kunna släppa det man håller kärt. Samtidigt som bollar i ens liv flyger upp och ner, ja för de är så jäkla jävla många!..
? så spelar det längre någon roll om mna är bra på jonglering om man inte kan insupa dess behov, för helt ärligt, alla vill ha en annan utgång än man själv.

För många år sedan trodde jag att livet var en förändring där man själv skötte skulpteringen, jag fick lära mig att det är folket runt omkring en som står för det. Det är nog det enda i mitt liv som stått genom vått och torrt, att mina handlingar alltid sköts av något eller någon annan men skuldläggs på mig. Det är fegt och ledsamt att tro på ödet, för det hjälper sällan och man fäller så många tårar just på grund av det.

hade man velat ha allt förevigt hade man nog också kunnat fixa det. Hade man velat alla val precis som de var hade de nog aldrig ändrats. Det jag menar är att jag, jag själv, alltid varit ambivalent och frågat andra om mig själv.
jag skall sluta skylla på vardagen, idag och igår är inget om jag inte valt det.
och alla vet att inget är inget att ha
även om man gråter som fan.

ochrasy

jag träffade henne ute ikväll, jag vill aldrig förstå eller glömma det. Jag är den jag är och fortfarande kysser hon mig ömt och vackert. it's all there in my fantasy. Det har gått ett år sen jag träffade henne... Therese.. hon har alltid vakat i mina drömmar. Tillslut är hon tillsammans med mig i verkligheten, jag hatar allt. Ett år av drömmar, hon får mig kasta allt åt sidan. det är orätt.

jag glömmer alrig henne, du finns här

är jag ond?

My mother was a witch,
she was burned alive
Thankless little bitch,
for tears I cried

As i watched my mother die..

astro zombies

Sommarlov, ett ord fyllt med en jävla massa glädje! Sommarsolen har dock inte varit lätt att nyttja ännu. En öl, då är allt ljus!

I send my astro zombies to rape the land!
prime directive exterminate
The whole fucking human race!

Utan de missanpassade hade min vardag varit outhärdlig, jag har bundit mig själv till den sista beröringen, jag har sålt min själv till djävulen, st lucifer.
det visste ni redan..
summergreetings from crimson!

det var längesen lyckliga dagar var här för att stanna

jag fyller 18 imorgon, jag gråter tyst. Vem släppper taget och kliver ut utan fälla en tår.. vem vågar?
Imorgon fyller jag inte bara 18, jag fyller vuxen och ansvar. Livet ändras markant något som jag borde förberett mig på. I dagar har vardagen förefallit vara ett rent helvete, att behöva handskas med en otrogen flickvän, att få allt tillbakabetalt på en så kort period. alla gånger har jag inte varit rättvis mot andra, alla gånger har jag inte ens ångrat mina snedsteg.
alla gånger har jag varit kall, jag vet ända in i min djupaste själ att jag inte kommer ändras.

När jag var mindre låtsades jag ibland att jag var prins över hela världen och att alla var statister som egentligen gick efter manus, för att jag skulle växa upp normalt och få normala värderingar. Jag vet inte vad som hände men ingen skinande vit häst kom... nu vet jag inte längre om jag ska våga fortsätta låtsas.
Jag känner ingen skuld, jag känner inte så mycket över huvud taget. Lärt sig en del om livet och att det går vidare.
Jag ljög innan. inte ens en tår kan jag fälla,
ingen tår som rinner ner för kinden

de är slut