metrosexuell

Jag är metrosexuell, jag gråter,jag bloggar, går på ansiktsbehandlingar och använder scrub och peeling varje kväll. jag speglar mig ALLTID i rutorna på bilar, ser till att aldrig ha skitiga kläder, försöker utmana klädstil med finess, alltså listan kan göras lång längre längst.
Livet är nyckfullt och kittlar nästan pirrigt, enerverande under foten då jag tar steget ut och skall växa till mig. Den här sommaren till exempel har varit ett sådant steg, jag fyllde 18 så nu är jag också vuxen i lagens ögon. Jag har blivit drogad, jag har på ett förträffligt sätt supit upp ett halvt dussin tusenlappar. Gått bankrupt och startat upp igen precis som spökföretagen. För mig är vuxenlivet hektiskt men också ganska spännande, det lilla enerverande går över till fjärilar i magen. Det gör inte så mycket att man får bakslag då och då, jag menar jag har till och med varit med om en sambokris med där vuxenspel lätt kan sammanfattas. Vuxenlivet tar ut det värsta och det roligaste hos mig och min omgivning, dricker bara rött vin eller öl nu för tiden, vuxenlivet får mig att köpa ett par bomullsbyxor som är rymliga. Att vara metrosexuell är antagligen kopplat hårt till att bli "vuxen" i sverige i vår samtid. alla vuxna människor måste gilla blåmögelost och bry sig om hur man ser ut. Alla ska vara snygga, och förvårnansvärt är det så. Man ska vara liberal och om man ens uttrycker som om intresse för kommunism är man lika ute som GB glassen nogger. Jag menar att vara vuxen kräver tid hos folk, man kan inte bara gå runt och loda, att gå på stan kräver att man kan gå snyggt dessutom. Att man skall släppa nirvana och sätta sig in i den nya GP eller kanske lite mer pretto DN med en touch av dagens industri.

o shit jag älskar mitt liv, jag är hetrosexuell när det gäller kön men så jävla tvehågsen då det gäller livstil!
livstil, ett ord som skriker!