my life

fånigt är vad det är, riktigt teletubbies-fånigt, barnen i bullerbyn fånigt. Jag gillar det, det ger lite perspektiv på allt. Hur kan det mest allvarliga i livet, iaf enligt filosoferna vara så barnsligt och enkelt, och ja hur kan jag tro på det efter allt moi var med om. Det spelar egentligen ingen roll om det är en illusion, då hoppas jag att jag aldrig förlorar den. För även om höstens underbara kalla nordanvind stryker in över vårt avlånga land känner jag glädje och förhoppning. Illusioner kan vara ganska egendomliga. nått som jag är underbart glad över idag. För kärlek skall aldrig någonsin tas förgivet! man skall aldrig glömma de första veckorna man ska aldrig glömma den kyssen, den doften och det leendet.

nu vet jag att min illusion tar slut om drygt en månad och då blir väl allt jävligt grått och olidligt igen.. men va fan jag har inte tappat stinget som jag så länge trott! Det finns nått att bygga på.
I am going to miss you like a child misses it's blanket...

jadu, det är fruktansvärt vad fånigt kärlek är.

en sak kan jag intyga, DET är kärlek!

with your back against the ground

Torra tårar, tårar som skriker inombords, tårar som desperat krämpar inuti.
de tårar som man glömt bort, när det inte finns några kvar...

all i want, all i need is to make you breathe
cause all this time
all this time

and you're not coming back

obscura camera

Man antar att en skall hålla fokus på saker och ting, hålla i trådarna och kontrollera. det är roligt hur lätt man snubblar bort just denna självklara mentalitet vid relativt små incidenter. Jag menar hur är det möjligt att man väljer bort kärlek framför flört och nytta med nöje...
Jag saknar vissa viktiga komponenter i denna känsliga symfoni av gitter, känsla och tanke.
Jag antar att det är mänskligt att fela
Man antar att det är samma med fokuset,
vilket lurendrejeri.

Jobba imorgon ger mig kval, att de sista dagarna av en oförglömlig sommar sopas bort av kneg, det är nästan som man vill säga att man tappat fokus.

det där med fokus är en rolig grej, man gör allt för att ställa in det och lika jävla lätt är det att tappa bort det

berg

jag tog ett djupt andetag, lyssnade, hörde hjärtslagen en sorts rytm..
första gången jag kunde förstå mig på elden, ja visst fan har sommaren regnat bort. den har glidit ur händerna, skolan står fortfarande kvar, den är naken, om några dagar skall vi försöka ömsint klä den i dess färger.

den här gången var det inte en vän som sa något till mig, något jag själv insett nu när vi ändå pratar om minnen

ett minne kommer aldrig förändra ens liv, det kommer bara påverka allt du göra i hela ditt liv framöver

klitter

jag försvann för att ta reda på hur man blev kvitt minnen och förlegna drömmar. hur de bilder som etsat sig bändes upp och plockades ut, för granskning och radering. Fortfarande kan jag inte släppa alla och det är väl mänskligt antar jag, jag menar vem kan glömma en gammal flamma, vem kan glömma ett gripande tal, vem kan glömma

min vän sa en klok sak till mig för inte så längesen, något som grott i huvudet på mig under hela ölandsresan.

det finns så mycket minnen från olika ställen från olika tider,
problemet är att se till att minnas dem alla bara.