fånigt är vad det är, riktigt teletubbies-fånigt, barnen i bullerbyn fånigt. Jag gillar det, det ger lite perspektiv på allt. Hur kan det mest allvarliga i livet, iaf enligt filosoferna vara så barnsligt och enkelt, och ja hur kan jag tro på det efter allt moi var med om. Det spelar egentligen ingen roll om det är en illusion, då hoppas jag att jag aldrig förlorar den. För även om höstens underbara kalla nordanvind stryker in över vårt avlånga land känner jag glädje och förhoppning. Illusioner kan vara ganska egendomliga. nått som jag är underbart glad över idag. För kärlek skall aldrig någonsin tas förgivet! man skall aldrig glömma de första veckorna man ska aldrig glömma den kyssen, den doften och det leendet.
nu vet jag att min illusion tar slut om drygt en månad och då blir väl allt jävligt grått och olidligt igen.. men va fan jag har inte tappat stinget som jag så länge trott! Det finns nått att bygga på.
I am going to miss you like a child misses it's blanket...
jadu, det är fruktansvärt vad fånigt kärlek är.
No comments:
Post a Comment