shoreline

Hösten är här, löven gulnar och den sensommarensolen har för en gångs skull gått och lagt sig. Vi kommer inte ses på över ett år nu, vi kommer inte ses på över 3 månader heller. Likaså jag håller av den sista glimt, den elysiska stråle kommer jag älska dig.
Då ett år går fort och strålen vaknar ur sitt slumrande bo kommer däremot 3 månader aldrig ta slut. Ibland finns kärlek bara i solen och dess hoppfulla ljus.
Sensommarensolen har för en gångs skull gått och lagt sig för sista gången..

Hösten har en viss doft, en viss inställsamhet. Är det tvunget att bli lite småförälskad i morgonfrosten och kalla blåa himmel, när allt är föränderligt? När man vet att kärleken till årstider aldrig går ur kroppen medans det andra så ofta gör.
Mörkret har en annan ton nu, nu när den är mer påträngande och omfamnande då är det inte alltid lätt.
Med sin stillsamhet kommer jag nog aldrig förstå eller glömma, jag älskar dig, o herregud jag älskar dig...

"ever since I was eight or nine I was standing on the shoreline
waiting for something lasting"

När hösten kommer skall jag vara lycklig.

älvakungen

Wer reitet so spät durch Nacht und Wind?
Es ist der Vater mit seinem Kind.
Er hat den Knaben wohl in dem Arm,
Er faßt ihn sicher, er hält ihn warm.

Mein Sohn, was birgst du so bang dein Gesicht?
Siehst Vater, du den Erlkönig nicht!
Den Erlenkönig mit Kron' und Schweif?
Mein Sohn, es ist ein Nebelstreif.

Du liebes Kind, komm geh' mit mir!
Gar schöne Spiele, spiel ich mit dir,
Manch bunte Blumen sind an dem Strand,
Meine Mutter hat manch gülden Gewand.

Mein Vater, mein Vater, und hörest du nicht,
Was Erlenkönig mir leise verspricht?
Sei ruhig, bleibe ruhig, mein Kind,
In dürren Blättern säuselt der Wind.

Willst feiner Knabe du mit mir geh'n?
Meine Töchter sollen dich warten schön,
Meine Töchter führen den nächtlichen Reihn
Und wiegen und tanzen und singen dich ein.

Mein Vater, mein Vater, und siehst du nicht dort
Erlkönigs Töchter am düsteren Ort?
Mein Sohn, mein Sohn, ich seh'es genau:
Es scheinen die alten Weiden so grau.

Ich lieb dich, mich reizt deine schöne Gestalt,
Und bist du nicht willig, so brauch ich Gewalt!
Mein Vater, mein Vater, jetzt faßt er mich an,
Erlkönig hat mir ein Leids getan.

Dem Vater grauset's, er reitet geschwind,
Er hält in den Armen das ächzende Kind,
Erreicht den Hof mit Mühe und Not,
In seinen Armen das Kind war tot.