änden

Vi vandra långa vägar små, tills vi vandra stora vägar antagligen är de få
Vid denna nattens slut, då timman kommen när sista sekunden blåses ut
Tankar vi finner de tankar vi nå, att obegripligt greppa lilla tanken då

Ty nya år på tur, i ledet vi stå att glädjas av att änden då vi vandrat långa vägar tänkt stora tankar greppat ur regn rusk och skur

Gott nytt år

midvintersol

Det trötta kalla, det osäkra fast torra. Ibland känns det som man druknar av vardagens bländande ljus och oefterkalleliga mörkanden. Nu när vi passerat en årstid och en annan årstid tar vid skall vi då glädjas eller sakna. Jag hade många minnen om vår och sommar, många sömnlösa nätter hurvida höstens kyla skulle fälla mig, är det då tid att i midvinter att vila?

Nu snart när natten blir längre än dagen kommer det uppenbaras om skolans höst varit skenbar, om vi vandrat långa vägar för korta vägars skull.
jag vet i alla fall att natten känns kyligare i midvintersolen.

Med känsla av glädje och med glädjen av liv lyfter dagen, ty den bara vilar när nätter långo blir och småtimmar stora ska.

Det enda hopp för en student är vårt grepp om tid. Det enda hopp vi har om tiden är att den förändras och formas.
Så nu när tiden sover skall även jag sova, precis som midvintersol