ingen dans på rosor.

"det sista vi behöver är någonting på låtsas
så lilla vän du kan sluta hoppas"

Herregud, herregud min skapare. det gör förbannat ont.
Jag har aldrig riktigt lyckats när det gäller kärlek, eller rättare sagt förhållande. När man har folk eller nära och kära som man håller så himla mycket av, som man älskar då är det helt obegripligt att man ändå sitter själv.

Fyfan livet är en parodi, och skämten ligger på mig

heartbreaker

there is an empty space, were you used to be.

Det roliga med ens vardag är inte hur man så hjärtligt ser framemot saker, utan hur vi systematiskt bryter ner lycka till löjesväckande.

"Att hata sin vardag är att poetiskt sätt ta tillvara på den"

Så om man skall utgå med den vetenskapen, då är kärlek dömt att drunkna.
Och då kärlek inte längre har en mening, vad har det då?

jag vet att jag är trött nu, mina sår läker inte i samma takt längre
jag är så himlans trött...