Kl 8. Björkängsdörrarna öppnar sig, det är morgon, det är min enda lektion på dagen. Hur människor gör för att sammanställa ett schema för att sedan modellera bort syftet.
fortfarande 0800, fan.
Jag är ledig, jag sätter mig i helvetes gap, jobbar, socialiserar mig. oj redan 17 st som ställer upp, ska jag bli förvånad... Och allt endast pga mitt vresiga förstånd, svänger hit och dit. Carpe Diém har jag hört några gånger, tappat lite av sin innerbörd. Ta tag i livet i stället hör jag på annat håll.
äh herregud jag är nöjd.
14.34, jag vet att mina glasögon kommer. jag är glad, jag är upprymd. Endast en accessoar.
upprymd är jag också för den sista dagen, då händer det grejer, middag och medhavande fröken svår skall säkert ge utdelning åt egot.
Vi går ner för trapporna i entrékorridoren, här har jag min nutid,här längtar jag efter den tiden, här skapas det en ny tid.
gå med mig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment